Start > Sjöfart > Sjö- och flygräddning > Samverkan och administ...

Sjö- och flygräddningstjänstens arbetssätt och uppbyggnad styrs både av internationella konventioner, genom FN:s sjöfartsorgan International Maritime Organization (IMO), respektive luftfartsorgan International Civil Aviation Organization (ICAO) och av svensk lagstiftning.

Båda räddningstjänsterna är globala och förväntas fungera på samma sätt i alla världsdelar, med målet att rädda människor i fara till sjöss och i luften. Sverige har därför förbundit sig att följa de regelverk och rekommendationer som fastställts för att vi i samarbete med andra länder ska utföra sjö- och flygräddning på samma sätt.

SOLAS-konventionen och SAR-konventionen styr sjöräddningen

De konventioner som styr sjöräddningstjänsten är International Convention on Safety of Life at Sea 1974 (SOLAS-konventionen) och International Convention on Maritime Search and Rescue 1979 (SAR-konventionen). SOLAS reglerar till exempel Sveriges skyldighet att vidta åtgärder för räddning av nödställda till sjöss längs våra kuster och att se till att det finns tillämplig landbaserad radioutrustning för att via maritima system - Global Maritime Distress and Safety System (GMDSS) - kunna ta emot larm från och kommunicera med fartyg till sjöss. SAR-konventionen styr bland annat fastställandet av gränser mellan länder, upprättandet av sjöräddningscentraler - tillgänglighet, kompetens och bemanning av dessa, andra ledningsfunktioner, operativa rutiner, resurser och utrustning för sjöräddning.

Flygräddningstjänstens styrande internationella konvention är ICAOs Annex 12 – Search and Rescue.

Gemensam manual för sjö- och flygräddning

I samarbete mellan IMO och ICAO har man utarbetat en gemensam manual för sjö- och flygräddningstjänst. Manualen består av tre delar och beskriver såväl administration (SAR Management), operativ ledning (Mission Co-ordination) som resurser som kan sättas in i en insats (Mobile Facilities). De innehåller rekommendationer angående sjö- och flygräddningssystemen, organisationsuppbyggnad, ledningsresurser, larmhantering, radiokommunikation, metodik, utbildning m.m.

Sverige har dessutom tecknat samarbetsavtal och fastställt sjöräddningsregioner (SRR) gentemot samtliga grannländer.

Lagen och förordningen om skydd mot olyckor

I Sverige har vi en särskild lagstiftning – Lagen om Skydd mot Olyckor (SFS 2003:778) och Förordningen om Skydd mot Olyckor (SFS 2003:789) - som beskriver olika räddningstjänster vad gäller ansvar, samverkan och gränsdragningar.

Sjöfartsverket ansvarar för statlig sjöräddningstjänst och flygräddningstjänst. Enligt 4 kap. 8§ förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor Sjöräddningstjänst:

”I de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium, där räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter, skall Sjöfartsverket ansvara för räddningsinsatser som avses i 4 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor”.

"Inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon skall den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och för sjuktransporter från fartyg. Vad som nu sagts gäller inte vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren".

Motsvarande för flygräddningstjänst gäller enligt 4 kap. 2 § i förordningen ”ansvarar Sjöfartsverket för flygräddningstjänst som avses i 4 kap.2 § lag (2003:778) om skydd mot olyckor”. Bestämmelser om svensk flygräddningstjänst utanför svenskt område finns i 107 § luftfartsförordningen (1986:171).

”Vid flyghaverier inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon skall den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för räddningstjänst. Vad som nu sagts gäller inte vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren.

Myndigheten skall också ansvara för de insatser mot skador som behövs, när ett luftfartyg är nödställt eller när fara hotar lufttrafiken, samt ansvara för efterforskning av luftfartyg som saknas.”

Utöver ovan nämnda konventioner och lagstiftning styrs skyldigheter för befälhavare i fartyg såväl i SOLAS kap. 5 som i svenska sjölagens 6 kap. 6§ och 8 kap. 4§ (SFS 1994:1009).

Enligt förordningen om skydd mot olyckor ska den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen om skydd mot olyckor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av Transportstyrelsen vad avser flyg- och sjöräddningstjänst.