Ale avslutade arbetsam isbrytarsäsong

Sjöfartsverkets fem statsisbrytare har den här säsongen behövt assistera trafiken i hela landet. Utöver Bottenviken, där det alltid brukar vara is, har isbrytarna även arbetat i Gävlebukten, Göta älv, Vänern och Mälaren

- Vi har fått använda samtliga enheter, och även hjälpisbrytare i form av våra arbetsfartyg Baltica och Scandica, och externa aktörers fartyg. Vi har hållit väntetiderna och vi har undkommit större haverier. Och inte minst så har vi klarat oss från större störningar föranlett av coronaläget, säger Anders Dahl, isbrytarchef på Sjöfartsverket.

Rent meteorologiskt handlade det om en normal vinter. Vintern och kylan har brett ut sig i större delarna av landet vilket gjort att isbrytarna har behövt att arbeta ordentligt. Senast det var en lika stor isutbredning var vintern 2018.

- Vinterns utveckling satte oss på prov. Det är alltid svårt att förutse en isvinter och när det har varit några lindriga vintrar så finns risken att rutiner glöms bort. Men ser vi till vår egen verksamhet så har det fungerat väldigt friktionsfritt, det märks att vanan finns hos besättningarna och tack vare att det alltid är någon form av verksamhet i Bottenviken så smörjs kugghjulen per automatik, säger Anders Dahl och fortsätter:

- Då har vi sett större utmaningar i de delar av landet där det inte är is varje år. Förståelse och vana att hantera isrestriktioner kan snabbt glömmas bort. Här kan vi bli bättre på att informera och underhålla kunskapsnivån gentemot våra kunder även de år det inte är en sådan här vinter.

Ale började och avslutade

Säsongens första isbrytarassistans genomfördes den 10 januari då isbrytaren Ale assisterade ett fartyg utanför Luleå. Säsongsstarten skedde nästan tre veckor tidigare än förra året.

Sammanlagt har 617 fartyg fått assistans genom isen, vilket är betydligt fler än förra säsongen då det var 132 stycken.

Det var också Ale som stod för den sista insatsen måndagen den 17 maj. Det handlade om att rensa farleden in till Karlsborg (Kalix hamn) från den is som drivit in och korkat igen farleden.

Att isbrytarna behövs så här långt in på året är inget konstigt, menar Anders Dahl.

- Det är ganska normalt att säsongen håller i några veckor in i maj. Sedan kan det bero på om vi assisterar sista veckorna eller bara bevakar och dirigerar. Det handlar mycket om hur vindar och väder beter sig. En ostadig period med mycket blåst påkallar i regel behovet av vår närvaro, medan ett stabilt väder gör att vi kan klara oss med punktinsatser så här på sluttampen.

Förbereder för nästa säsong - och framtiden

Under vintern utsätts isbrytarna för slitage, de är framförallt ansatta under perioder med tung ispress och mycket isvallar. I till exempel Bottenviken kan isvallarna bli 8-10 meter tjocka. Ofta går det att hitta vägar runt de besvärliga områdena, men inte alltid.

- Då isen samlar sig och bildar vallar vid något av inloppen så finns det inte så många alternativ än att forcera. I vintras hade vi en sådan period vid inloppet till Skellefteå, där enda sättet var att nyttja full kraft, 25 000 hästkrafter, för att ta sig fram, förklarar Anders Dahl.

De fem svenska statsisbrytarna (förutom Oden) är byggda på 1970-talet och har passerat 40-årsstrecket med råge, vilket är en ansenlig ålder för ett fartyg. Därför arbetas det på att byta ut den så kallade Atle-klassen (Atle, Frej och Ymer). Men även Ale och Oden börjar bli gamla och behöver på sikt ersättas.

- Ale, som är byggd för Vänern, är beroende av att ta sig genom slussarna i Trollhätte kanal. Därför är bredden på de nya slussarna som håller på att projekteras avgörande för vilka krav ”nya” Ale ska ha. Oden ligger på tur efter detta, och går alla planer i lås så hoppas vi ha hela den egna flottan utbytt omkring år 2030, avslutar Anders Dahl.

Isbrytarsäsongen 2020-2021 i siffror

Totalt antal assisterade fartyg: 617 stycken
Sammanlagd tid för assistering: 1 391 timmar
Sammanlagd distans för assistering: 12 248,8 nautiska mil (22 685 km)
Antal bogserade fartyg: 41 stycken

Uppgifterna är preliminära.