Gå till meny Gå till innehåll Gå till kontakt
MSW Reportal

Oden till orörd arktisis

I sommar ska Sjöfartsverkets isbrytare Oden ut på en långväga resa. Hon är en del av ett internationellt nätverk av expeditioner som ska studera ekosystemet och klimatförändringar i Arktiska oceanen.

Oden ovanifrån, i havet, med isberg omkring sig.

Expeditionen som går under namnet Synoptic Arctic Survey (SAS) pågår från augusti till september och leds av den statliga myndigheten Polarforskningssekretariatet som organiserar och leder forskningsexpeditioner till Arktis och Antarktis. Oden är ett av ett tjugotal forskningsfartyg som kartlägger den Arktiska oceanen mellan år 2020 och 2022. Odens uppgift är att täcka den centrala istäckta delen av Arktiska oceanen, medan de flesta andra fartyg jobbar i isfria områden.

Det är inte vilka fartyg som helst som kan ta sig till centrala Arktis. Faktum är att Oden, som är ”Polarklassad”, är den bästa konventionella isbrytaren att klara förhållandena där.

- Oden är världens bästa i sitt slag för att ta sig upp till centrala Arktis. Hon är enormt kvalificerad att bryta is och ta sig fram i förhållande till sin storlek. Hon är inte för klumpig, utan lagom stor och har en enorm kapacitet. Oden tar sig till ställen där inga fartyg gått förut, säger Anders Dahl som är isbrytarchef på Sjöfartsverket.

För att ta sig in i okända områden använder Oden ett avancerat multibeamekolod för att sjömäta sin egen väg in, och fartygets helikopter för att rekognosera isområden. Resultaten från multibeamekolodet registreras löpande i en databas och används också för att kartera havsbotten som en viktig pusselbit i forskningsprocessen.  

- Det här är förenat med stora risker, och det finns ingen hjälp att få om något går fel. Därför finns det hela tiden ett väldigt stort säkerhetstänk. Men samtidigt måste man utmana omgivningarna för att nå framgång, säger Anders Dahl.

Han menar att expeditionen betyder mycket för Sjöfartsverket och Odens besättning ur flera perspektiv.

- Sverige, Oden, och Sjöfartsverket bidrar till världsforskningen. Från expeditionen hämtas data till stora forskningsrapporter, det är jättestort att vi är med och bidrar. Det är också bra ekonomiskt för Sjöfartsverket eftersom vi har ett dyrt fartyg som också nyttjas under sommaren, säger Anders Dahl.

Resorna ger också besättningen en kunskap på hög nivå, som man varken får i skolan eller under den vanliga arbetssäsongen.

- Det är något exceptionellt att vara med om. Att vi har förmågan att genomföra den här expeditionen grundar sig även i en kompetent besättning och bra teknik, fortsätter Anders Dahl.

Senast Oden var med på en liknande resa var 2019 till området nordväst om Grönland samt det som kallas ”Nordvästpassagen”. Genom åren har hon anpassats för forskningsexpeditioner och är idag utrustad med provtagningsutrustning, laboratorier, sjömätningsutrusning med mera.

Foto på Pauline framför isbrytaren Oden och snö runt omkring.
Pauline Snoeijs Leijonmalm framför Oden på en tidigare expedition. Foto: Katarina Abrahamsson

Pauline Snoeijs Leijonmalm är professor i Marinekologi vid Stockholms universitet och kommer vara med på SAS-expeditionen som Chief Scientist.

- Det betyder att jag tillsammans med expeditionsledaren från Polarforskningssekretariatet Maria Samuelsson, och kapten Mattias Petersson, är ledningsgruppen ombord. Jag berättar vad forskningen gärna skulle vilja göra. Maria leder logistiken, att allt ska fungera. Kaptenen bestämmer till slut, han har hand om säkerheten, förklarar hon.

All forskning som görs inom expeditionen har med klimatförändringar att göra, berättar Pauline Snoeijs Leijonmalm.

- Området norr om Grönland och Kanada är det enda stället med så kallad flerårig is kvar. Isen försvinner fort, hälften har försvunnit på sommaren, sen växer det till sig på vintern. Det blir en stor skillnad om isen är kvar året runt. Då är isen hårdare. Flerårig is har många saker i sig som inte kommer ut i vattnet, som alger och bakterier.

Men Pauline Snoeijs Leijonmalm säger att det redan har blivit säsongsis i en stor del av centrala Arktis genom klimatförändringarna.

- Det blir en enorm förändring och därför vill vi studera den fleråriga isen norr om Grönland. Vi ska till ett område där ingen har varit, det finns inga mätningar därifrån. Vi är pionjärer! säger hon och fortsätter:

- Jag och alla svenska Arktisforskare är så stolta över Oden, hon har bidragit så mycket till den internationella havsforskningen om Arktis.

Arbetet som görs inom expeditionen kommer bidra till klimatforskningen för lång tid framöver.

- Vi kommer att skapa en baskunskap nu, eftersom vi går till ett område med flerårig is. Det blir någon slags base line som framtida förändringar kan relateras till. Vi ska studera sista området av centrala Arktis där det ännu inte har blivit endast säsongsis.

- Vad det kommer att innebära när det blir isfritt där vet vi ännu inte. Ett ekosystem är väldigt komplicerat. Vi ska också studera inflödet av varmt vatten från Atlanten. Det är en faktor som är viktig att mäta för att de globala klimatmodellerna ska vara så bra som möjligt. Det är data som behövs för de internationella modellerna.

Pauline och kollegor samlar in is.
Pauline och kollegor samlar in is för provtagning. Foto: Katarina Abrahamsson

Hur är då livet ombord på isbrytaren under en sådan här expedition? Det verkar inte vara någon tvekan om att Pauline Snoeijs Leijonmalm trivs.

- Man bara jobbar, samlar prover och försöker ha ett så trevligt liv som möjligt. Jag njuter av det. Normalt sett sitter jag bakom mitt skrivbord och tänker, såsom forskare gör. Nu får jag springa runt och göra praktiska saker, jag älskar det.

Hon känner sig aldrig rädd eller orolig när hon är iväg på sådana här resor långt ifrån civilisationen.

- Jag litar helt på Oden och på besättningens proffsighet. Och jag älskar att bryta is, det känns i hela kroppen! Det är ett äventyr, men framförallt tänker jag på de fantastiska forskningsresultaten vi ska få. Och så är det en härlig känsla att stå på världens topp och titta ner!

Text: Niklas Broweus, Sjöfartsverket

Huvudfoto: Lars Lehnert

Fotnot: Den här texten publicerades i Sjörapporten nummer 2/2021

Senast uppdaterad 2021-07-14