Håkan, matros på isbrytare

Ale har lagt till i Holmsund utanför Umeå. Det är sista veckan i januari, och imorgon är det besättningsbyte på Ale. En av de som ska hem för fyra veckors ledighet efter lika länge i tjänst är Håkan Berg.

- Det är ingen is här nu, men när vi mönstrade på i Luleå hade vi att göra, säger Håkan, som är matros ombord Ale.

- Det tjocknade på i norra Kvarken så vi assisterade en del båtar genom isen där. Nu senaste veckan har vi varit över till Vasa för att hjälpa några båtar.

Håkan Berg har varit matros på Ale sedan 2013, och även jobbat på isbrytarna Atle, Frej och Ymer.

- Det skiljer sig väl inte så mycket, förutom att vi matroser får jobba lite mer uppe på bryggan på Ale.

Som matros är du lite av en allt-i-allo ombord, beskriver Håkan utan att få det att låta som något negativt. Om sommaren består arbetet av underhåll – knacka rost, måla, svetsa. Isbrytaren förbereds för kommande säsong, och när vintern väl är igång och isen lagt sig jobbar Håkan och de andra matroserna framförallt med bogseringarna av fartygen som behöver hjälp genom isen.

- Som matros är du ute och kopplar på bogserlinan. Men du tar också över handstyrningen under assistansen i isrännan, vilket nog sker lite oftare på Ale än på de andra isbrytarna.

Under assistans sker ett tätt samarbete mellan matros och styrman, där matrosen tar över och manuellt styr isbrytaren, och styrmannen håller uppsikt akterut, över fartyget som bogseras så att distansen mellan dem hålls.

- Men skulle det fartyget fastna i isen är det styrmannen som tar över och bryter loss.

Ale är Sjöfartsverkets minsta isbrytare, och specialbyggd för att kunna gå upp genom Trollhätte kanal och i Vänern. Oftast är det Ale som både börjar och avslutar issäsongen.

- Uppgiften är densamma oavsett om vi är i Kvarken eller Vänern, konstaterar Håkan enkelt.

När Ale går i Vänern skapar det oftast en del uppmärksamhet lokalt.

- Många tycker det är kul att vi kommer ner dit. När vi ligger till kaj kan det komma fram en del människor som vill prata och ställa frågor. Det är kul att möta, man känner sig välkommen. Det märks att vi gör någonting viktigt.

Isbrytare var egentligen ingenting som Håkan hade sikte på när han valde att gå på Sjöfartsskolan i Karlskrona i gymnasiet. Sjön lockade för att den erbjöd jobb, och för att jobba som matros behövdes ingen vidareutbildning.

- Jag började i isbrytarverksamheten 2008, och fick anställning samma sommar. Med jobbet växte också intresset för isbrytare, så jag blev kvar.

Nu har han varit på Ale i ungefär tio år.

- Intresset för yrket är det som håller mig kvar. Och besättningen. Hade det inte varit trevligt ombord hade jag ju inte varit kvar. Vi blir som en familj när vi lever så tätt inpå varandra. Och vi är en go besättning!

En annan fördel med jobbet säger Håkan är närheten hem. Att kunna jobba till sjöss men ändå relativt snabbt kunna komma i land om det skulle behövas, är en trygghet.

- Och såklart själva isbrytningen. När vintern kommer igång går man och kollar temperaturen och väderleksrapporten hela tiden. Vi vill ju ha rikligt med is, då är det roligast!

Text: Emma Brask
Bild: Alexander Lindholm