Nolltolerans mot trakasserier och särbehandling

Deltagande organisationer i det branschövergripande samarbetet som kallas Vågrätt är Chalmers tekniska högskola, Linnéuniversitetet/Sjöfartshögskolan, Wista, #lättaankar, Sjösektionen på Chalmers, Studentföreningen Lambda, Almega, Svensk Sjöfart, Seko sjöfolk, Sjöbefälsföreningen, Sarf, Passagerarrederiernas förening, Skärgårdsredarna, Transportstyrelsen och Sjöfartsverket. Från branschorganisationerna och facken deltar också representanter från Styrsöbolaget, Tallink Silja, Viking Line och Stena Line.

"Om fem år ska minst 30 procent av studenterna på sjöbefälsutbildningarna vara kvinnor. Branschen ska ha sett över sina arbetsvillkor och lyckats prestera en image som lockar en bredare grupp sökanden än idag". Orden är Katarina Noréns, Sjöfartsverkets generaldirektör, när hon ger uttryck för sin förhoppning om hur långt arbetet mot en jämställd och trygg sjöfart ska ha kommit om fem år.

#Lättaankar, sjöfartens eget metoo-upprop satte en stark lampa på allvarliga arbetsmiljöproblem inom sjöfarten, och det branschgemensamma uppvaknandet blev också ett gemensamt arbete mot sexuella trakasserier och kränkande särbehandling, och inte minst ett arbete för en inkluderande och trygg arbetsmiljö, för alla. Det arbetet samlas under projektnamnet Vågrätt, och nyligen kom Vågrätts avsiktsförklaring som undertecknats gemensamt.

-Avsiktsförklaringen är ett viktigt steg för branschen och en ledstjärna för hur vi tillsammans ska arbeta, säger Katarina Norén som menar att #lättaankar gjorde det helt tydligt att sjöfartsbranschen inte gjort tillräckligt för att skapa en inkluderande arbetsmiljö, särskilt inte för kvinnor.

– Det betyder också att vi inte tagit vara på möjligheten till en mer effektiv och innovativ verksamhet, säger hon och påpekar att forskningsresultaten är tydliga med att en arbetsmiljö som välkomnar och tar tillvara olikheter också är den mest effektiva och kreativa.

Avsiktsförklaringen är ett historiskt dokument om nolltolerans mot diskriminering och kränkningar, men det krävs också verkstad för att förebygga och agera på rätt sätt när någon blir utsatt på arbetet.

Vad ska vi göra med dem som inte lever upp till kravet på nolltolerans?

– Vi har rutiner att använda oss av om någon kränker eller diskriminerar, men för att rutinerna ska användas rätt och få effekt behöver vi utbilda och stödja våra chefer att agera snabbt när de ser tendenser till felaktiga beteenden. Det förebyggande arbetet på arbetsplatsträffar och medarbetarsamtal är minst lika viktiga för att få en gemensam förståelse för problemet, men också för att gjuta mod i var och en att säga ifrån när man själv eller någon annan blir utsatt.

En del tror lite felaktigt att det här arbetet enbart handlar om kvinnors rätt till rimliga villkor men i grund och botten handlar det om framtiden för en hel bransch. Katarina Norén säger att det hittills varit enkelt att få med branschen och att det redan sker förbättringar, exempelvis att säkerhetsutbildningen för sjömän ändras.

– I sommar genomför vi Sjöfartskonvojen, ett rekryteringsevent på en av våra isbrytare med stopp i tolv hamnar. Men när vi har gjort alla de här enkla sakerna och de inte räcker för att locka kvinnor till sjöfarten, det är då vi står inför de verkliga utmaningarna. Det här är ett långsiktigt arbete som det gäller att hålla i, säger hon.